Frida Grubbström ville tillbaka till sina rötter och flyttade hem till Lycksele – nu jobbar hon som förrättningslantmätare på Lantmäteriet och bor i samma hus som hon växte upp i.
– Jag känner att jag lever det liv som jag vill leva, säger Frida.

Det är höst och Frida och hennes två barn har avslutat ett av sommarens mål: cykelorienteringen arrangerad av Lycksele IF.

– Det har varit den stora grejen för oss, barnen har tyckt att det varit jätteroligt att bocka av kontrollerna och eftersom de har suttit uppe hela sommaren har vi kunnat pricka in dem när helst vi velat, säger Frida.

Cykeln är annars något som Frida uppskattar även till vardags och knyter an till varför hon trivs så himla bra i Lycksele.

– Allt är så tillgängligt, jag sätter mig på cykeln och tio minuter senare är jag på jobbet. Jag har ingen restid i jämförelse med mina kollegor runt om i landet. Här börjar min fritid så fort jag stänger dörren på jobbet och det uppskattar jag stort, säger Frida.

Det som initialt var meningen ”som ett test” att prova på Lycksele igen, har nu pågått i tio år.

– Det är ett val man gör, jag försökte få livet att fungera där jag ville att det skulle fungera och sedan har vi blivit kvar. Jag har nog alltid varit säker på Norrland, jag är grundad i det arvet och har svårt att se mig själv som en stadsbo i klassisk mening. Jag tycker Lycksele är perfekt, det är lagom stort och vi har nära till allting, säger Frida.

”Det blev en fullträff”

Hon studerade juristprogrammet på Umeå universitet och kände redan där att myndighetsjobb var mer lämpat för henne än det klassiska advokatbyrå-spåret. Sista halvåret läste hon i Uppsala.

– Det blev jättestora kontraster att flytta från staden med det mest studentikosa livet till lugnet i Lycksele. Tyvärr fanns inget jobb för min profil i Lycksele just då men min dåvarande sambo fick jobb och det avgjorde flytten tillbaka.

Istället jobbpendlade Frida till Umeå tills tjänsten på Lantmäteriet dök upp.

– Det blev min uppstart i arbetslivet att pendla och under den tiden hann vi rota oss i Lycksele. Jag förstår att det är en utmaning för alla arbetsgivare som söker akademiker i mindre städer för att det ska matcha med rätt profil, men för mig som sökte ett myndighetsjobb blev det verkligen en fullträff, säger Frida.

Här blev det både rätt jobb och med ett vardagsliv som hon längtat efter. För henne som lever varannan-vecka-liv med barnen är det viktigt att få ut så mycket som möjligt av fritiden.

– Vi vill på ett enkelt och smidigt sätt kunna ta oss ut, antingen med cyklarna eller så går vi på skogspromenader direkt från huset och försöker göra det till ett äventyr, och ibland är det lekparkshäng. Nu har jag även blivit fotbolls- och bowlingmamma och det tar också sin tid. Då är det skönt att vi har allt lättillgängligt, säger Frida.

Barndomsvännerna som grannar

Det krävs heller ingen planering för att träffa kompisar till skillnad från livet i en större stad.

– Jag är ju av den gamla skolan att jag hör av mig och hänger hos mina vänner rätt mycket, jag har kvar några gamla men har även träffat nya vänner. Dessutom lever mina föräldrar kvar i närområdet och det underlättar.

En bra ingång i Lycksele har varit biblioteket.

– Det är min pärla, jag och barnen är stammisar och besöker ”bibblan” varje vecka. Det är en fantastisk uppfinning att man inte behöver äga sin bok. Jag blev tidigt medlem i en bokcirkel och har många härliga minnen därifrån. Det är ett utmärkt tillfälle att lära känna folk och många nya lyckselebor har hittat dit, säger Frida.

Hur tycker du att Lycksele har förändrats under dina senaste tio år i Lycksele?

– Förändringsmässigt så upplever jag att det byggs och satsas väldigt mycket, flera nya gym har kommit till och Lycksele har anammat uppsvinget kring friluftsliv och motion väldigt bra. Vi har till exempel en ny rullskidbana, cykelstigar restaureras och det satsas på turism och upplevelser. Det känns som att Lycksele ligger helt rätt i sin utveckling, menar Frida.

Och som om Frida inte skulle känna sig tillräckligt hemma så har två av hennes närmaste grannar från tiden när hon växte upp på gatan också övertagit sina barndomshem.

– Det är som om cirkeln sluts, de har också känt att de velat komma tillbaka och har samma positiva bild av Lycksele som jag.

Foto: Alexandra Gelfgren