Isabell Zemrén har lång erfarenhet inom hälso- och sjukvården med roller från sjuksköterska till chef för kirurgavdelningen i 14 år. Nu är hon områdeschef för närsjukvården i Södra Lappland. Sjukhuset har alltid betytt mycket.

–Jag har sett betydelsen av Lycksele sjukhus för både Lycksele och inlandet. Det är ett viktigt produktionssjukhus och även ett viktigt akutsjukhus.

Förutom en avstickare till USA efter uppväxten i Knaften har Isabell stannat i Lycksele, där hon ”haft Lycksele genom hela livet”, som hon uttrycker det.

–Jag träffade min man tidigt, vi har tre barn och tre barnbarn. Två av barnen bor kvar i Lycksele, ett i Stockholm. Jag har haft förmånen att växa upp här, haft perioden som småbarnsförälder och tonårsförälder och nu har min man gått i pension. Han är äldre än mig men vi är två vuxna som har sålt vårt hus och flyttat till lägenhet.

Stolt Lyckselebo och inlandsbo

Nyligen sålde de huset på Norräng och bor nu i en nyproducerad lägenhet på Tingshusbacken med panoramautsikt över stan och älven. När paret började spendera alltmer tid i fjällstugan, kände de att ett hus räckte.

–Vi har trivts jättebra på Norräng, helt fantastiskt. Som barnfamilj har det varit en förmån att bo här, med nära till skolan, skidspåret och vi körde skoter från gården. Det var lätt, och är en av de saker jag lärt mig uppskatta så himla mycket.

Isabell är stolt och glad Lyckselebo och inlandsbo, både genom kopplingen till fjällvärlden och i jobbet.

–Här finns fantastiska miljöer och resurser. I Lycksele finns bästa miljön för att få ut det bästa i min vardag, säger hon och betonar småstadsperspektivet med korta kommunikationsvägar där folk hejar på varandra, både på stan och på sjukhuset.

–På ett lagom stort sjukhus ser man varandra och är en viktig del i helheten, oavsett profession.

Enkelt, nära och lagom

Som ny sjukhussamordnare minns hon en kommunikationsinsats med kommunen där de myntade uttrycket ”I Lycksele har vi tid”. För Isabell handlar det om värdeskapande tid, särskilt för småbarnsfamiljer.

–De slösar mycket tid på transport, här har man tillgång till värdeskapande tid på ett helt annat sätt än i storstan, säger hon och beskriver Lycksele som en lagom stor stad, vilket även speglas i sjukhusets arbete.

–Lagom kanske låter tråkigt, men slår man upp ordet förstår man vad jag menar. Kommunikationsvägarna är precis anpassade för resor och samarbete. Och det lokala samarbetet är superviktigt. Tillsammans kan vi skapa en enorm kraft. Jag gläds lika mycket åt de som flyttar till Dorotea som till Lycksele. Jag ser Södra Lappland som en gemensam plattform och känner även så privat.

Unikt geografiskt läge

Flera orter kan hävda att de har samma tillgång till närhet och tid som Lycksele, men den geografiska placeringen är unik, betonar Isabell.

–Vi har otroligt nära till större städer med större utbud. Jag hälsar ofta på mina barnbarn i Stockholm, bara två timmar bort. Vill jag vidga vyerna ännu mer och kanske satsa på extremskidåkning, är det också rätt nära.

Hon värdesätter också det blomstrande kulturlivet i stan.

–Föreningslivet har alltid varit starkt, men många kulturföreningar hade det tufft under pandemin. Att vi nu har så mycket musik, teater och konst är helt fantastiskt!

Isabell Zemréns bästa med Lycksele:

• Den optimala storleken gör att jag slipper tidsödande förflyttningar mellan hem, arbete och vardagliga ärenden, vilket låter mig fokusera på värdeskapande aktiviteter för mig och min familj.
• Distansarbete har minskat behovet av resor, vilket tidigare tog mycket tid men inte tillförde värde.
• Här finns allt jag behöver, och när jag söker nöje och kultur är det knappt två timmar till Umeå, Skellefteå och Stockholm.
• Närheten till fantastiska miljöer innebär att jag lätt kan komma ut i skidspår eller köra skoter utan att vara beroende av bil. Det är magiskt vackert och lättillgängligt.
• Billigt och bra boende. Många kämpar med höga levnadskostnader, men här kan man hitta fina bostäder till betydligt bättre priser än i större städer, med nära till bekvämligheter, affärer, restauranger och ett aktivt föreningsliv.

Text och foto: Monica Wiksten Gideonsson