Riksintresse för Rennäringen

Renskötsel har stor utbredning inom kommunen och betydande mark- och vattenområden är utpekade som riksintresse för rennäringen. Rennäringen är i särklass den tydligaste yttringen av samisk kultur. Detta gör att rennäringen är en unik näringsgren med lång tradition. Tillgång till naturliga och sammanhängande betesmarker och flyttvägar är en grundläggande förutsättning för renskötseln och nödvändigt för dess fortsatta existens. Konkurrensen mellan rennäringen och andra markanvändare har ökat över tid. Ett ändrat klimat innebär dessutom stora utmaningar för rennäringen då naturliga flyttleder, sjöisar och vattendrag inte längre kan nyttjas på samma sätt som tidigare. För rennäringen har det bidragit till att samebyars betesmarker minskat och fragmenterats.  

Sametinget ansvarar för att peka ut rennäringens riksintressen. Det handlar om olika strategiska områden som kräver ett funktionellt samband för att helheten ska fungera. Det är viktigt att de funktionella sambanden inte bryts, då det hindrar renarnas förflyttning och strövande. Rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturen och riksintresseskyddet för rennäringen tillkom på grund av rennäringen svårigheter att hävda sig mot starka exploateringsintressen. För rennäringens fortsatta existens är marken av största betydelse. Vid planering ska riksintresset för rennäring ses i ett landskapsperspektiv och de funktionella sambanden bibehållas. Markanspråks påverkan på område för riksintresset bör även beakta annan markanvändning som direkt såväl som indirekt inverkar på rennäringen.

Kärnområden: Dessa är viktiga områden dit renarna söker sig själva och områden där samebyns viktigaste anläggningar finns. Här kan renarna hållas stationärt för bete och reproduktion.

Flyttleder: Områden som behövs för att flytta renarna mellan olika betesområden.

Svåra passager: Områden som är svåra genomfarter till följd av geografiska hinder och infrastruktur.

Kartan visar områden utpekade som riksintresse för rennäring.

Riksintresse för rennäringen sammanfaller ofta med andra riksintressen. Kommunen bedömer att riksintresse för naturvård och kulturmiljövård kan samexistera med rennäringen utan att konkurrera med varandra. När rennäringen sammanfaller med allmänna intressen ska rennäringen prioriteras. Genom att andra verksamheter anpassas så att de inte påtagligt försvårar bedrivande av näringen kan i vissa fall efter analys och utredning exploatering och verksamhet tillåtas. I ett övergripande planeringsskede är det svårt att upptäcka detaljer och förebygga konsekvenser på områdesspecifik nivå. Det är därför angeläget att dialog hålls med rennäringen i ett tidigt detaljplaneskede för att klargöra om och i vilken omfattning riksintresset kan komma att skadas. Berörda samebyar ska delges så mycket information om åtgärden att de kan fatta ett informerat beslut om projektet.