Landsbygd och servicenoder

Bostadsbebyggelse sker i samspel med andra av kommunens mål och syftar till att åstadkomma en hållbar tillväxt. De utpekade servicenoderna utgör centrum för det koncentrerade byggandet med såväl serviceutbud som arbetsplatser. Kommunens i övrigt restriktiva hållning till nya etableringar utanför sammanhållen bebyggelse skapar förutsättningar för ett fullt användande av befintlig infrastruktur.  

Lycksele är en landsbygdskommun. För att uppnå tillväxtmålen på ett hållbart sätt bygger översiktsplanen på de strategier och servicenoder som pekats ut i serviceplanen. 

 Servicenoderna är: 

• Rusksele 
• Örträsk 
• Kristineberg 
• Kattisavan 

Kommunens utpekade servicenoder är viktiga för den framtida utvecklingen. Sambanden mellan kommunens strategier innebär bostadsbebyggelse som stärker och bidrar till hållbara kommunikationer, service och näringslivsutveckling.  

I Kristineberg har utvecklingen av gruvan en stark påverkan på den framtida utvecklingen i byn där det i och med gruvans senaste utveckling finns viss potential för att platsen på nytt växer. I Kristineberg finns bebyggelse av blandade former och kommunikation och tillgänglighet är kopplad såväl till Lycksele tätort som till Malå kommun. 

Kattisavan är belägen intill Europaväg 12 och har cirka 200 personer. Utvecklingen av ortens turism och näringsverksamhet samt föryngring kan komma att utgöra drivkraften till en ökad befolkningsmängd. 

Rusksele med omnejd befolkas av cirka 330 personer. Där finns industrier som till viss del lockar till inflyttning från såväl kommunen som från andra platser. 

Örträsk är en av Lycksele kommuns äldsta byar. Kommunens tillväxtscenario kommer innebära en ökning av befolkning såväl som kommersiell service. I fördjupning för Örträsk redogör kommunen för hur den tänkta utvecklingen ska ske i byn.

Kommunen ser positivt på byggande och företagsetableringar i servicenoderna. Vid byggelse och upprättande av företag inom andra byar och på landsbygden ska befintlig landskapsbild och kulturmiljövärden tas i beaktande vid planläggning och i ärenden om lov. Ny exploatering ska därför ske med hänsyn till kulturlandskapet, bebyggelsens karaktärsdrag och historisk kontinuitet. Bebyggelse för boende lokaliseras så att den kompletterar den befintliga  bebyggelsen inom rådande strukturer. Då byastrukturer som är anpassade för djurhållning kan medföra störningar i form av lukt, flugor och buller kan förtätningsintresset behöva stå tillbaka för behållande av möjligheten att hålla djur. Befintliga kollektivstråk kan ses som utvecklingskorridorer där ny bostadsbebyggelse kan upprättas och samtidigt säkra tillgången till handel och service. Kommunen uppmuntrar etableringar där det på rationellt sätt går att tillhandahålla god samhällsservice med hänsyn till samhällsekonomin.    

Landsbygdens möjligheter i omställningen mot ett hållbart och självförsörjande samhälle är viktiga. Odlingsmarken är av betydelse för en levande landsbygd och en förutsättning för att säkra kommunens livsmedelsförsörjning samt för att hålla landskapen öppna. Vidare förespråkas samlad bebyggelse för att undvika nya direktutfarter mot allmän väg.